tisdag 29 mars 2011

Lycka för mig och Välkommen Yola;O)

Då var man äntligen tillbaka online!

Mycket har hänt hos oss och många funderingar har denna matten haft om allt egentligen;O)
Den vackra och mkt väna Yola har ju kommit till oss och det är med stor glädje jag Tackar Nicoletta och Fabrizio för att Italienskan är hos oss!
Rom trippen är då ett minne för livet men vi kom hem;O)) Nu är det mkt träning framför oss och förhoppningsvis så kommer det trampas valptassar hos Sutherland´s om några år.

Man kan lugnt säga att jag har vandrat den tuffa vägen i livet och jag vet att man inte kan jämnföra andras motgångar eller ta ifrån nån något som hänt tidigare,vi alla har våran hårda väg att gå men en del har det tuffare än andra så enkelt är det och för det tar man inte bort någon annans sorg eller glädje i livet.

Jag har bott i stora hus med 7 rum o kök som varit toppmoderna, bott utomlands,haft dyra hästar och fina bilar och framgångsrika män inom idrott, men det är inte det man mäter framgång eller ens egna lycka med!
Inte heller det jag mäter andras människors värde om jag ska umgås med dom eller inte,tyvärr så ser världen ut så idag och idag mäts lycka och framgång i vilka ägodelar man har mer än hur man är som medmänniska.
 Oavsett vart jag bott eller hur jag levt så har min lycka ALLTID varit densamma!
När jag umgåtts med mina hundar och när jag jobbar med dom, oavsett hur jag levt!
 Då har jag mått som allra bäst och verkligen kunnat koppla av och bara varit mig själv samt känt en sån enorm glädje!
Den glädjen vill jag sprida o även att känna lycka när andras hundar presterar och lyckas.
 Då spelar årsinkomsten ingen som helst roll inte heller vilka märkeskläder jag har eller om jag är ensamstående mamma eller har en stor familj.


Det som kallas för "It takes a villige to raise a child" är även det fult idag,speciellt när man som ensamstående mamma utan släkt och familj nära tillhands känner sig helt urvriden som en trasa och råkar säga det,då är det något skamset och man blir genast en dålig mamma.
MEN jag vet att man inte skaffar barn för att andra ska ta hand om dom men ett par extra armar är helt UNDERBART när man är sjuk och helt urslag.
 Så Tack för de extra armarna när Liam var sjuk och Yola precis kom hem!  Hon uppskattade att få vara hos "tofshundarna "några dagar ;O))
Jag gör så gott jag kan och har alltid gjort och kommer alltid göra.

Nu väntar våren utanför fönstret och några utställningar är inbokade och även nån lydnads tävling längre fram i sommar och inte glömma alla kommande tränings tillfällen med hundvänner;O))))













Bilder säger mer än ord och dessa bilder är LYCKA för mig, inga ägodelar kan mäta sig med detta;O)
Skönt att vara tillbaka online trots allt och ta vara på varandra där ute och Lycka till med vårens träningar och prov och framför allt lär av varandra ist för att se varandra som konkurenter!

KRAM