Jag tillhör dom som levt med en man som man alltid säger "Men han som är sååå trevlig kan väl inte ha gjort det"
Jag tillhör dom som en del vänner vänder ryggen åt för man är inte fin nog efter allt man gått igenom,och som det viskas bakom ens rygg.
Jag tillhör dom som står ensam kvar när "han" lever kvar med,vänner,fester,fint hus,bil och motorcykel,bra välbetalt jobb..
Jag var den som hamnade på sjukhus i 6 mån,sönderslagen,kroppsligt och själsligt,hemlös,arbetslös,utan möbler,utan kläder på min kropp men med en stark vilja att en vacker dag sa de få se.
Jag kan bara Tacka ifrån mitt Hjärta till den Fantastiska personal som för lite mer än 2 år sedan tog emot mig i Västerås,ni är mina Hjältar och jag glömmer er aldrig!
Jag har Er att Tacka för mitt och Liams liv!
Skickar även en Varm och innerlig Kram till mina goa vänner i Örebro som även de stod vid min sida.
2 år har gått sen jag låg ensam på sjukhuset med en själ som var det trasigaste man kunde tänka sig,som hade lungödem,ett hjärta som hade börjat växa,njurar som började lägga av och som gett mig kroniska förändringar i njurarna,samt sedan en grav havandeskapsförgiftning.
Som varje dag under flera månader kämpade för att livet i magen skulle få stanna kvar några dygn till,allt för att han skulle få större chanser att överleva...medans jag bara blev sämre och sämre.
5e maj för 2 år sedan var jag så sjuk att beslutet togs att livet i magen var tvunget att komma ut,alldeles för tidigt men han var stark nog att möta livet..
Tidigt på morgonen 6e Maj började de att sätta igång för att lillgutten skulle anlända...
Tack till min vän B och min kusin A som var närvarande och som nu är min lilla pojkes Gudföräldrar.
Liten,blå men alldeles ljuvlig anlände lilla Liam,han fick lite problem med hjärtat så han fick följa med läkaren och jag han aldrig se han när han kom ut i livet.
Då jag själv var så dålig fick B och A rycka in som extra "mamma" och sitta med han nära så han skulle få känna hud och kroppsvärmen.
2 år har gått,idag är han en kille som är helt fantastisk,han sprider glädje omkring sig och han är innerligt Älskad av många.
Han är envis som synden men det är den egenskapen som gjorde att han överlevde och det älskar jag han för.
Han är killen som är fantastisk med de stora hundarna,som älskar alla djur stora som små,som tycker att alla Traktorer är det bästa som någonsin har uppfunnit,som plockar blommer till sin mamma,som kan gör iordning sin frukost själv,ja listan kan göras lång om denna ljuvliga kille som jag fått äran att vara mamma till.
2 år har gått sen jag lämnade allt och kämpadet om att överleva allt elände tog slut,idag firade jag en helt Underbar pojkes 2a födelsedag,vid mina fötter fanns 2 magnifika dobermann hundar och runt bordet älskvärda vänner.
När jag såg mig i spegeln såg jag inte en liten skrämd flicka längre, nu såg jag en stark kvinna som tillhör de som överlevt,som stått emot livets hårda prövning och som nu bor i hus på en magisk plats,har en ljuvlig son,är matten till magnifika hundar och med fantastiska vänner och som nu är redo att leva igen.
2 år har gått och jag kan sakta börja blicka bakåt utan att känna sorg över det jag förlorat nu blickar jag framåt och ser det jag vunnit.
Det är med värme och stolthet i hjärtat jag säger GRATTIS LIAM på din 2-årsdag!!!
Mamma älskar Dig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar