For ouer girls...may they rest in peace...we loved them so much.

Vi som älskar och delar våra liv med hundar vet vad jag menar...vissa individer etsar sig fast i ens hjärta och själ de kan inte riktigt få en att släppa taget även fast åren går..

För 10 år sedan var vi två unga tjejer som båda brann för Dobermann rasen,Den ena av oss är min vän Nicoletta, hon hade en helt fantastisk ung tik vid namn Madonna Del Conte Drago,"Sara" medans jag hade precis fått hem min Ken-Ti´s Betina"Tina".

Vi lärde känna varandra genom min första import där hon köpte en kullsyster,idag min Yolas mormor;O) vi träffades i Finland och det första jag såg var den enormt vackra Sara!
Jag fullkomligt älskade hennes huvud och super härliga personlighet!! En sån tik träffar man sällan på och än mer sällan får äran att äga.
Sara gick en fullkomligt strålande utställnings karriär till mötes med Champion titlar i många olika länder.
 Hon fick även mkt finfina poäng i IPO och ZTP gjordes i glans,Sara blev även foundation tiken i Nicolettas framgångsrika kennel Dinico,  där hon fick  2 framgångsrika kullar där man idag hittar,friska,mentalt starka och vackra avkommer i snart 4 generationer!!
Sara var Nicolettas allt,de var och kommer alltid förbli soulmates för henne var Sara just Sara utan listan av meriter...

När jag för nån månad sen hämtade hem min Yola så fanns Sara kvar i livet,11 år gammal men redan då visste jag att det var sista gången jag skulle få träffa denna  gamla dam.
Det var dags för Sara att ta farväl av Nicoletta och av livet som hon älskade så mkt.
Tyvärr så var det tiden inne att ta farväl  för 10 dagar sedan..
Jag lider med Nicoletta för jag känner så väl igen mig med Tina...som tog sitt farväl för 2 år sedan.
Vi älskade båda två våra tikar enormt mycket och de kom att betydda mkt för oss både som våra älskade vänner men även i våra kennlar.

Det finns en så passande text till båda våra högt älskade tjejer som nu lämnat oss båda..
Skriven av Hans Andreus

If I die tomorrow,
say then to the trees
how much I loved you.

Say it to the wind
that climbs up into the tree
or out of the branches falls,
how much I loved you.

Say it to the child
that is yet young enough to understand.
Say it to the animal,
perhaps just by looking at it.

Say it to the houses of stone,
say it to the city
how dear you were to me.

But don't tell a single person,
they wouldn't believe it.
They wouldn't want to believe that
just a man
just a woman
that a person, a person
could love as much as I loved you.

Tack för allt ni gav oss Sara och Tina,nu lever ni vidare i era barn och barnbarn och barnbarns barn;O)